FÖRSTA dagen på Örebro universitet var bra underhållande. Inte minst med att det innehåller ungefär fem byggnader, där bara ena byggnaden är lika stor som vad jag tidigare sammanlagt läst på. Detta gjorde saken bra svårt o att jag skulle till sal P245 första dagen sa mig inte ett knyst. Som tur var har jag Tove o tacka för hjälpen o systemet var inte så krångligt som man skulle kunna tro. P:et står för byggnaden som heter Prisma, 2 i 245 står för andra våningen o salen heter 245. Alltså P245. Men innan jag begrep det så var det ju rena grekiskan. Klassen sen är också lite komisk. Vid första mötet skulle vi ha en presentation där vi berättade lite om oss själva, vad vi läste (!), hur gamla vi var, vart vi bodde o så vidare... Alla började o man kunde ta del av studier till lärare hit o dit, tredje terminen, femte terminen, beteendevetare, jobbar med döva, jobbar med blinda, har jobbat på den skolan i tio år, har jobbat där i sexton år........ Allt var som ett hav av fantastiskt mycket erfarenhet TILLS det var min tur! Emilia heter jag, 21 år gammal, bor här i Örebro o är helt blank vad gäller tidigare högskolestudier. Jo men tjena, typ! Folk tittade lite konstigt på mig, log lite smått men visst var jag också välkommen! Det är en fristående kurs, o dit är alla välkomna! Så sen den dagen har mina kära klasskamrater fått stå ut med dumma frågor o ha något o skratta åt lite lätt. Jag backar dock upp hela tiden med att alla har varit i min situation någon gång... Haha! Detta gör alltså hela situationen lite svårare också, för mig. Alla satt där första dagen med högar av böcker, antecknade så pennan brann, lunchlådor hit o dit o så vidare. O där satt jag med mitt lilla anteckningsblock o pennskrin, utan allt.