Sitter i bilen på väg hem från Stockholm. Daniel Adams Ray spelas ur högtalarna. Minnena flödar. Säsongen 10/11. Sälen. Lindvallen/Högfjället. Herre guds skapare vad jag skulle vilja uppleva alla de dagarna igen. Det är utan o tveka det bästa jag gjort i mitt liv. Vilken erfarenhet! Alla underbart härliga människor som bara sprudlade av glädje. Sång. Dans. Harrys. SKIDSKOLAN. Skishopen. Ice. Måndag, tisdag, torsdag, fredag, lördag o söndag. Att vi inte drunknade i alla festligheter. O nu räknar alla ner dagarna till nästa säsong vilket inte går o undvika. 75 % av förra säsongens personal kör en säsong till har vi fått siffror på. Det är bra. Mer än någonsin. Förstår ni då att vi hade roligt? Åh, jag skulle så gärna vilja! Men samtidigt är jag glad som tagit mig i kragen o börjat läsa o tack vare det kommit fram till vad jag verkligen vill utbilda mig till. Det är bra o börja med en kurs, man kommer in i det på ett helt annat sätt. Jag stod i valet o kvalet om att hoppa på gymnasielärarutbildningen förra hösten. Det hade jag inte fullföljt för det är inte det jag vill, har jag kommit på nu. Dessutom har jag lärt mig fantastiskt mycket på bara första delkursen som kommer vara till stor hjälp vid senare utbildning. Så till nästa höst är det jag som börjar min fyra-åriga utbildning till förskoleklasslärare, årskurs 1-3, med specialpedagogik i ryggen o med specialpedagogik mig till kommande vidarestudier. Hälsa på Sälen kommer jag dock göra, inte bara en gång. Världens bästa Sälenbubbla!!!