ALDRIG har jag känt mig mer omtyckt än när tjugoen stycken tioåringar i kör skrek "NEEEEJ" med ledsam röst när jag meddelade att jag inte skulle fortsätta med dem o dansen. Det var till o med lite jobbigt att se de så besvikna. Dock var där en o annan som skulle åka skidor i jul o över nyår o som jag kanske stöter på då. En dans i backen är väl aldrig fel? Hur som helst så kommer jag sakna dem oerhört faktiskt, o inte minst mina småttingar, mina egna danskompisar, alla möten, planeringar, musiken, skratten o hela studion. Räkna med att jag är tillbaka bums till juluppvisningen 2011!