Fuck, fuck, dubbeluck! /Sophia

För det första, ha ett giltligt pass med er när ni ska resa. Felica råkade missade detta! Haha, men vi kom iväg ändå och jag är totalt förälskad! London är världens bästa stad och med mitt sällskap blir allt mycket bättre. Sophia Mattisson kör sitt eget lilla race som vanligt och lever på nässpray och papper för tillfället. Hon är ju så svag det lilla livet. Sascha babblar på som vanligt, och jag och Felicia hänger på. Fötterna värker men jag låter dem värka!
I måndags kom vi alltså hit. Lyfte från Kastrup klockan 07.20 svensk tid och hade gått upp tre timmar tidigare. Resan gick bra och vi landade vid tjugo över nio brittisk tid. Då skulle vi hitta rätt, tågbiljetter köpas, byten av tåg göras, rätt tunnelbana hittas och Sophia och Sascha mötas. Och vet ni? Vi fixade allt galant! Sophia trodde inte sina ögon när hon såg oss på exakt den platsen hon sagt åt oss att ta oss till. Utan att åka fel en enda gång bör tilläggas. Men vi kom fram och kort därefter åkte vi till Sophia och Saschas hem, Swiss cottage. Lämnade våra saker och fräschade till oss lite, sen for vi igen. Tunnelbana, tunnelbana, tunnelbana. Oxford är bäst. Shoppingen satte igång illa kvickt, Picadilly circus besöktes och någon känd staty enligt Sop. "Ställ er där och le, den är känd. Klick". Kvällen bjöd på St Patrics day i hela London. Vi målade oss grönt och fick på oss våra hattar, höga som höghus. Alla fyra utom Felicia verkade gilla sin hatt för hennes låg efter bara några timmars användade på tunnelbansspåret. Haha, vad vi garvade! Men där låg den bra. Det kom en liten vind om man säger så och samtidigt om någon uttryckte sig så fint med svenskans "håll i hatten!", så reagerade inte vår lilla Felicia på det. Men hennes hatt låg bra där! Efter det hade vi roligare än någonsin. Vi trillade över sakerna i affären (utan mening!), skrattade åt grisen på toaletten, åt en sådär mat, sprang ifrån 4 pund, (Ja, ska de ha serviceavgift får de faktiskt säga det innan till oss! /Sascha!), sjöng medly inne på pubarna och Felicia skrek över alla mössen. Vi hade skitroligt hela vägen till Exchains bar för där somnade vi av all dålig musik. När klockan slog två någonting gick vi mot dubbeldäckaren som skulle ta oss hem och de sista metrarna dog vi av smärtan i fötterna. Men vet ni vad? Det är värt det! Jag älskar denna lovely stad!

Nu powernapar Sophia mitt i natten. Hon är söt hon. Och just det, Elina kramades också om igår, puss på första dagen i London! (Dagens inlägg om dagen idag får ni imorgon, för den som väntar på något gott...)