Först och främst så lever jag, dock har jag haft jävligt mycket att göra! Igår, söndag, jobbade jag några timmar innan jag for på hockey med pom-pomsen i handen. Det viftades härligt mycket rött i första perioden, sen gick det utför. Alltså meningen var att vi, Kristianstadflickorna, skulle stå för pausunderhållningen i matchen mellan KIK och Karlskrona. Ute på isen skulle vi avverka två danser, en i varje paus. I första pausen skulle vi dansa Chic tillsammans och i andra pausen skulle jag, Cecilia och Ellen dansa Nightbush. Detta gick sådär. I första pausen när alla vi femtion tjejer skulle dansa rullar de ut en matta de lovat oss att dansa på, vi kunde ju knappast dansa direkt på isen där dessutom ismaskinen nyss gjort isen blankast hal. Mattan då ja. En och en halv meter bred och knappt tre meter lång. Jag sa att vi var femton tjejer va? Helt ärligt hade vi inte ens kunnat stå upp alla femton på den utan att någon trillat av och hur i hela friden skulle vi då kunna röra oss på den? Som om detta inte var nog flög den också iväg så fort man nuddade den, med andra ord livsfarligt. Jag blev tosig och alla andra likaså. Resultatet blev noll pausunderhållning, två timmar mindre på jobbet och ett hjärta för Karlskrona resten av matchen. Så kan det gå!