Våra undergrannar, liftarna, tar utan tvekan hem priset världens bästa festare. Det enda jag somnar till numera varje kväll är nämligen deras dunkande från stereon o deras höga o faktiskt ganska dåliga sångröst. De sjunger ofta om Bengt o är det inte om honom de sjunger så är det om fanta o rosé. Eller klappar o hoppar de bara i takt till musiken. Sen ska ni veta att väggar o tak här är tunnare än tunnaste gardin vilket gör att man kan tyda en människas viskningar mellan över o undervåningen. Deras maxade volym går därför inte o missa, ja att jag sen har högtalarna precis under sängen också säger ju en del. Jävla liftare...